Farväl

I fredags kväll gick Faster Eva bort. Hon var egentligen min mammas faster, men vi har alltid kallat henne Faster Eva. Det känns både ledsamt och lite skönt.
Skönt för hennes skull. De senaste åren har hon inte mått så bra och läkarna har väl inte riktigt vetat om varför. Hon blev änka ganska tidigt och sen dog hennes enda barn, så jag misstänker att hon var lite deprimerad.
Jag kommer iallafall minnas henne som en rolig prick. Vi tillbringade varje sommar hos henne på Gullholmen där hon var fastboende.
Bättre somrar kan man inte ha.
Hon gjorde alltid grimaser åt oss när vi var små och bakade de godaste sockerkaksplättarna som finns! Hon var så himla snäll och sjöng alltid. Jag tror hon kunde varenda psalm.
De sista åren innan hon blev riktigt dålig bodde hon i en lägenhet i Mariestad och hon sa alltid att hon hade det lika bra som kungens katt. Jag hoppas att hon har det lika bra nu, tillsammans med sin make och son.